intressanta saker, jajamänsan

Först och främst har jag för mig att jag lovade en rolig historia, inte sant?
Den roliga historian kan ses som tragisk beroende på hur man ser det, en liten varning bara.

Den roliga historians huvudperson är det senaste tillskottet i min drama class och hon är verkligen i en klass för sig.
Hon:
- är aldrig sen med att påpeka när hon inte förstår något. (ja, den enda som har en hygglig ursäkt för det är ju jag, för jag pratar ju inte språket så bra. Åh, det är min bästa ursäkt! haha)
- pustar, frustar och snubblar när hon går uppför de 5 stegen upp till scenen. Svar nej, hon har nog inte varit på gymmet på senaste tiden..
- är inte försiktig med att göra grisljud, snarkningar, kalla det vad ni vill, men näsan oavsett om det står någon på scenen som försöker göra ett bra jobb.
- är inte heller rädd för att rapa offentligt. Nu pratar vi inga smårapar här inte, utan riktigt sådär så man vänder sig om och säger "EXCUSE YOU?". Ja, jag gjorde det första gången. Nu orkar jag inte riktigt längre..
- lutar sig fram mot mitt ryggstöd och är sådär obehagligt nära, trots att jag klart och tydligt i mitt tal i början av veckan sa: "Swedish people crave a little personal space". Inte nog med det, jag sneglar bak på henne, hon kollar på mig och säger "BUH!", varpå jag klämmer ur mig ett konstlat "oh" och vänder mig fram igen.

Jag försöker verkligen vara en bra människa och inte döma henne, men hon gör det inte lätt för mig!

Mamma, pappa, alla ni andra kloka människor, jag vet vad ni tycker om att jag pratar såhär, men om ni ser det från den här sidan:
Jag har helt enkelt inget annat som stör mig. 
Det är ju en bra sak.

Det här, som jag hade gissningstävling på för typ en månad+ sen var det ingen som visste vad det var.
Ser ni inte att det är färgglatt bilschampoo för tvättautomaten eller? Pff, det ser väl varenda människa.. haha.

Förresten, man vet att man känner sig välkommen när ens alldeles egna usa-pappa står i dörren och säger "Hi, my oldest daughter. How was school?"