fredag 27 april 2012

dagens fundering

Igår satt Connie och jag uppe sent för hon hade pappersarbete kvar att göra och jag satt där och störde henne med diskussioner och musik. Iallafall kom vi som vanligt in på diskussionen med kärlek, relationer och giftermål. Det är väl där vi har olikast åsikter så vi kommer liksom alltid tillbaka dit.

Nu vill jag inte gå in så mycket på detaljer, för att trots att jag skriver här som en dagbok kan ju faktiskt alla läsa, men vi pratade om min kompis. Hur som haver så är han alldeles för snäll och rar, och jag vet inte alltid hur jag ska reagera på det. Jag har sagt det till honom men får till svar att så blir man uppfostrad här, och att jag är ju en "lady", (åh!! det här gör mig så frustrerad!!).
Min syn på det hela är att "jag är jag" (lite roligt eftersom det var en del av en dikt som mamma läste när jag namngavs, och i bakgrunden hör man Johan fnissa och upprepa: jag är jag..!). Så det är ju så jag är uppfostrad. Jag vill bli behandlad som en helt vanlig människa, bara för den jag är. Inget gå runt bilen för att öppna dörren, inget pussande på handen och inget jävla "vad fin du är". Haha, okej det sista var en överdrift (och snott ur Pelle Svanslös), men ni hajar grejen?

Jag blir bara så trött på att allt ska vara svart på vitt, men tydligen så är det lite för radikalt för att funka här i bibelbältet.
Ja ja, vad är väl en bal på slottet?

Sen har jag ett par frågor som jag vill att ni svarar på:
Angående en diskussion vi hade igår, men visst är det så att man inte ska spotta ut sitt tuggummi för att fåglar äter det, tuggar och dör?


Min andra fråga är till mamma och pappa angående en annan diskussion vi hade iförrgår.
Kollar ni igenom mina grejer på mitt rum? Tydligen så gör man det här, men anledningen till att de inte gör det med mina grejer är för att jag inte är deras biologiska dotter.
Det hoppas jag verkligen inte ni tycker att ni har en anledning till att göra för det första, och jag blev faktiskt ganska upprörd över att de tyckte att det var en självklar grej att göra.

Sen måste jag tillägga att jag är inte bara arg hela dagarna. Haha.. Förlåt om det är uppfattningen ni får genom att läsa här. Nej, jag kanske inte är fullt lika glad alltid som jag brukade vara, men sånt går ju i vågor som ni vet.

Nu ska jag sättas i arbete.
Gammal bild från en skidresa vi gjorde i vintras. Min fina Connie och jag!

4 kommentarer:

ewelina sa...

hahahaha, amerikatter..
jag längtar tills sommaren är här och vi kan vara så mycket svenska ungdomar som vi kan!!!!!

Kusin Fia sa...

Svar från kusin (och tillika utbildad biolog!): NEJ man ska INTE spotta ut tuggummit för fåglar kan äta det och klibba igen näbben eller om det ens kommer ner i magen som inte direkt är byggd för att smälta konstgjord människoföda =) Know the feeling med ilska i text btw, skriver ofta av mig då jag har nåt på hjärtat så folk kan ju fråga "Hur mår du egentligen?" när de läst bloggen och man fattar inte vad de pratar om. Vi diskuterade det där på lunchrasten idag, jag och en rysk kollega som säger att de blir förbluffade då de kommer till Sverige och inte bjuds på vodka till maten ;-) Härligt att du får uppleva den amerikanska kulturen irl. Men ja, läskigt hur de tänker ibland...

Anonym sa...

Haha du e kul. Nej jag spottar inte ut tuggummi i det fria, och mina två små svanar har aldrig fått något tuggummi i näbben så att de har tystnat:) de har alltid utnyttjat sin åsiktsfrihet. Det är väl egentligen ganska bra, bara man oxå kan lyssna på andra.
Sedan får du räkna med att du aldrig kommer att få precis allt från någon kommande partner. Om det inte är större problem än att han öppnar bildörren och pussar på handen (vilket iofs låter gulligt) måste du stå ut med det.
Nä nu slutar jag, vi kan väl prata på skype på söndagkväll och jag får fortsätta "fars livsskola" då.
Kram.
PS. Även om jag härjar med dig, så är jag jättestolt för att du är den du är.

ewelina sa...

nej det är en ny film med svensson svensson :)