Känns ju rätt skönt att det närmar sig hemåkning. Vad är det för satans dumhet jag gav mig in på? Först skulle man säga hej då till familjen och vänner för ett helt år, sen måste man säga hej då till alla nya familj och vänner. Så får man lite småpanik över att tänka på vad man vill göra i framtiden; nej, inte får man flytta utomlands för då får man ju aldrig träffa mamma och pappa. Dumt att man gått och fäst sig vid Washington DC och känner att här skulle jag minsann kunna bo.
Idag har jag äntligen fått shoppa lite grann. Tydligen så är jag en dålig människa, så nu vill jag gärna åka hem till Shannnon och Miley, min favorithalva av familjen. Nej, det är inget särskilt som har hänt, jag blir bara trött på när människor favoriserar sina barn och jag känner att såhär tänker jag aldrig bli när jag blir stor.
Vad glad och positiv jag låter. Faktum är att det har faktiskt varit en bra dag, relativt iallafall. Fick prata lite med Elin på facebook och det var nog det nästbästa som hänt idag.
Nu är det tack och godnatt, som mamma säger.
Tack och godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar