Dag 10

Hej på er!

Vill först bara säga att om jag hört av mig till er i panik/aggression/total uppgivenhet idag eller igår så var det ingen fara. Jag bara trodde att jag skulle dö/aldrig överleva ett år här/sakta tyna bort av ledsenhet.
Nix pix, så är icke fallet - längre.
Jag själv är medveten om att jag har extrema mood swings och att det går upp och ner exakt HELA tiden, men det hör till, så jag ville bara upplysa er om det också. Do not freak out because of my freakiness.
Så nu är det bra. En stund iallafall.

Igår var den jobbigaste dagen (fysiskt och psykiskt) jag upplevt på länge.
Jakob var hemma från skolan (som alltid på tisdagar) och Selma var såklart också med. 2 barn. Jag förstår inte hur man ska orka?
Vi var på lekparksjakt, utan framgång, hälsade på getter och karpfiskar, emergency-kissade i en buske i parken (inte jag, Jakob), bajsade nästan i byxorna (återigen, inte jag), gick till köpcentret och lekte och kollade på mer fiskar.
Efter det var jag tutalt slut.

Idag har jag iallafall vunnit lilla Jakobs kärlek (för idag. Vi får se imorgon). YES.
Han var på skolan på förmiddagen och ville absolut inte att jag skulle gå därifrån (yes!).
Gick och handlade mat med Selmis till morgondagens gourmetmiddag á la Malin. Nervös tjej!!!!!
Sov en timma (ÄLSKAR Selmas lunch naps!), hämtade Jakie, köpte glass, lekte i sandlådan, badade i badkaret (utan skrik och utan tårar!)
Yes, yes, yes! Jakob var på min sida!
När inte ens pappa får laga Buzz Lightyear (Baj Melajtjer - Jakobs uttal), utan NEEEEEJ det ska Malin göra, då känns det rätt bra.

Ikväll ska jag in till stan igen. Först lite middag.
Puss och kram.

Imorgon ska jag skriva om varför jag inte vill bli mamma, (förutom av den enkla anledningen att jag är 19 år).
Nu alltså. Ge det några år så har jag glömt det.