steg 1.

Nu har jag suddat ut första meningen säkert 5 gånger.

Ni vet att jag lovade att berätta när jag börjar drömma och tänka på engelska (eller amerikanska som de säger här). Så här har ni läget:

Jag tänker i en salig röra av språk. Värst är det minutrarna efter det att jag har pratat svenska på Skype samt fransklektionerna. 

Drömmer har jag kommit fram till att jag gör i bilder, så det finns nog inte så mycket att hämta där.

Men idag gjorde jag något anmärkningsvärt. Ms Scott ville veta hur många fel vi hade på en skrivuppgift i franskan. Så jag började räkna tyst för mig själv. När jag var på 8 märkte jag att jag sa eight istället för åtta och att jag hade räknat på engelska utan att ens tänka. 

Litet steg för mänskligheten, kanske inget alls, men ett lagom steg för mig!

om jag får vara lite negativ så kan jag få be om att berätta om anatomilektionen. Tönten som jag sitter vid samma bord som, han som jag säkert har klagat över förut som först klagar på att jag ritar dåligt men efter att jag berättade att jag går bild- och form utbrast att det var helt otroligt och makalöst bra. Ja, han är en väldigt irriterande människa. Han beter sig väldigt irriterande. 

Iallafall, idag hade vi en vikarie som pratade väldigt mycket. Hon stod vid vårat bord och berättade om college. Jag förstod allting och nickade och var trevlig, och puckot säger:

- She doesn't know anything (about college), she's from Sweden. 

Jag log först för det är så jag gör när någon berättar att jag är svensk, sen hörde jag vad han sa och jag valde mellan att börja skrika fula ord på svenska eller gråta och skrika fula ord på svenska.

Resten av dagen spenderades med kommentarer som "nej, jag är inte dum i huvudet för att jag är en blond svensk."

 Skrev av mig lite bara. Jag är inte arg, men då var jag. 

Stannade kvar i skolan lite extra idag och målade. Jag älskar att måla. 

Nu ska vi ut på äventyr. Ha det bra! :)