en helt vanlig bra dag

Så, först och främst. Ja, det är Sports Camp skorna jag har slitit ut. Mina favoritskor. 

Sen ska jag berätta att jag har blivit ännu ett steg amerikaniserad. På track så är vi uppdelade i distance och sprinters så jag känner bara de som är distance runners. Men så var det en sprinter som tränade med oss idag, och jag har sån förskräcklig träningsvärk från body pumpen i måndags så jag är ännu mer efter de andra tjejerna nu än vanligt.
Iallafall, sprinter tjejen sprang fram till mig när vi var ute på våran runda och bara började prata, helt bara sådär utan att jag kände henne eller så. OCH JAG TYCKTE INTE ATT DET VAR KONSTIGT. Woho! Svenskheten (och därmed blygheten att prata med främlingar) börjar släppa. Så himla skönt. Fast ibland när folk bara börjar prata med en sådär i typ mataffärer eller så, då måste jag se mig omkring för att kolla att det verkligen det är mig de pratar med.
Så helt och hållet borta är det inte, men jag vänjer mig gradvis.

Efter träningen kom Shannon och Jenna för att hämta mig och vi åkte till Rancho's som har den bästa mexikanska maten. Så ja, man kan säga att jag firade min allra bästa vän Elins födelsedag med att äta. mycket. Hedrande va?
Grattis på födelsedagen ännu en gång!

Imorgon ska jag fira med en träningsfri dag. Lördag har vi ett till meet och jag är i 1000m.
Förresten måste jag berätta en sak. Det är så himla sjukt. Den näst snabbaste killen i laget kan inte springa den här veckan, eller, han får inte för han har shin splints. Gissa varför? Förra veckan sprang han sammanlagt 70 miles. SJUKT! 70x1,6=110 km  vilket motsvarar 2,5 maraton. på en vecka. Helt sjukt, och inte konstigt att han har fått splints.
men oroa er inte, jag tar det lugnt jag. fast idag sprang vi 5 miles.