Onsdag

Hej!

Kände att jag ville skriva av mig lite, men lunchrasten räckte inte till (läs, jag kollade på Svenska Hollywoodfruar och spelade mobilspel)  så nu sitter jag med mobilen på Migros (=supermarket, skola, restaurang etc) lekplats och låter ungarna leka av sig medan jag pustar ut med en kaffe.

Jag mår fysiskt bra. Förkylningen är väck och jag tänker gå och träna ikväll. Psykiskt är det desto värre. Jag har, de senaste två dygnen, bara ätit gul mat. Gul mat, som i den här schweiziska rätten som jag glömt vad den heter (pasta, potatis i en röra med grädde, rostad lök och äppelmos till) - GULT.
Vi skulle gått till Coop (restaurangen) för att äta middag igår, men vi kom försent -> McDonalds - GULT.
Rester av pasta/potatisgrejen till lunch - gult.

Ibland gillar jag gul mat, men alltså, nu mår jag bara dåligt av det. Ger mig kärleksproblem och Gud vet allt.

Igår var jag på tyskakurs och i måndags på au pairträff. Just nu gillar jag inte all ha så mycket saker som jag "måste" göra. Vill ha tid att sitta på caféer och dricka vin eller gå och träna.

Nej, så idag hade livet sugit fullkomligt om det inte var för världens sötaste lilla bebis som älskar att bli uppslungad i luften, som skrattar så hon kiknar när hon stoppar sina fingrar i mina ögon, som pussas med vidöppen mun. Eller om det inte var för pojken med de plirande små ögonen, som inte längre har en blond lugg som hänger för (vi var hos frisören igår) eller munnen med 20 vita små, små mjölktänder som kikar fram.
Jag trivs så fantastiskt bra med Selma och Jakob så det finns inte. Att få en kram, puss eller bara en liten mysstund när man känner sig lite nere gör att nästan alla problem i världen försvinner.

Men bli inte oroliga bara för att jag är lite ledsen. Det är ju bara tillfälligt och kommer hinna bli både överlycklig och tillbaka till miserabel innan ni ens hunnit läsa det hör inlägget.

Nu måste jag trösta en gråtande Selma. Vi höres!