Jag är jätteledsen och vet inte vad jag ska göra för att komma över det.
Den enda gången som allt var rosaskimrande och härligt (sen i söndags typ, när Tove åkte härifrån) var igårkväll när vi började träna lucia- och julsånger med au pair-kören. Det var fantastiskt.
Jag längtar ju, på ett sätt, ihjäl mig till att få åka hem lite i jul, samtidigt som jag är livrädd.. Anledningen, om jag ska vara ärlig mot mig själv, stavas Olof.
Jag skulle levt i celibat istället, så skulle allt jobbigt aldrig ha hänt! Så nu sitter vi här och gråter alla tre:
Selma, för hon satte på sig en gummistövel och kan nu inte få av den. Jakob, för han ville hellre ha äpple istället för banan. Och jag, för att för första gången det kändes bra med någon så väljer jag att flytta till Schweiz och allt tar slut fast det inte alla var så jag ville ha det.
Så det var det. Har dessutom en skitjobbig jobbvecka framför mig. Ser inte fram emot det.. Däremot på fredag, då kommer pappa och Louise hit och hälsar på. Det ska bli kul!
5 kommentarer:
En stor KRAM till dig. Allt löser sig, det vet du. För visst fick Selma av sig gummistöveln tillslut och visst glömde Jakob bort äpplet efter lite tårar? På samma sätt, fast kanske inte lika snabbt och inte lika enkelt, kommer det lösa sig för dig.
Kämpa på, och tack ännu en gång för en fin blogg!
KRAM på dig kusin!
Vet att det låter så himla klyschigt men om du visste hur mycket energi och tårar jag har SLÖSAT på karlar genom mina dar. Utan att få något för det, förutom erfarenhet och visdom såklart.
Och jag har vänner som gjort tvärtemot ditt val; istället för att ta chansen och åka iväg utomlands eller flytta så stannade de hemma med en karl de precis träffat. Om det höll? Såklart inte.
Det finns många fiskar i skogen :) Passa på att njuta av att ha tid för DIG (och små aupair-barn) och inte behöva anpassa dig efter någon annan. Och tillåt dig självklart att vara ledsen, det behöver man också.
Och om du ser en hund så passa på att klappa lite på den, det utsöndrar oxytocin (ett hormon som gör en lugn och fin, fick vi lära oss på universitetet) både hos dig & hunden :) Hälsa morbror när han kommer på besök!
http://rodeo.net/niotillfem/2008/02/and-if-you-should-die-i-may-feel-slightly-sad-but-i-wont-cry/
sandra säger det bra.
jag älskar dig varje dag
e
Läs mejlen.
Far
Malin, bara fortsätt kämpa. Vågar man inte, vinner man inte. Ibland ångrar man kanske ett beslut, men glöm inte heller de vinster du gör...även om det vissa stunder känns tufft.
Unna dig en chokladkaka...Du är ju i Schweiz, det måste finnas där eller ska jag skicka en Marabou?
Kramisar på dig tjejen.
Skicka en kommentar