Jag stod i köket, dansade och hoppade till Markus Krunegård, stekte världens godaste pannkakor, ropade in barnen som lekte på gården och var genuint glad. Så där som man borde få vara nästan hela tiden.
Och så tyskaläxorna. Fram med ordboken, som jag fick av Olof, som jag vet har ett litet meddelande på första sidan, men som jag alltid bläddrar snabbt förbi så att jag slipper läsa det. Men inte idag.
Jag vet att jag inte är det, men jag känner mig så himla ensam. Och jag vill hem, fast jag vet att det inte går, och jag vet att jag inte heller kommer åka hem tidigare än sagt. Och det kommer inte vara likadant hemma när jag väl kommer hem som när jag lämnade.
Jag funderade på att slänga precis allt som får mig att tänka på honom, som de gör i filmerna, men allvarligt, det vore ju sjukt opraktiskt!
Nu ska jag sluta deppa. Jag har ju faktiskt en ny man i mitt liv. Världens sötaste som precis la sin hand på min arm och log mot mig. Att han är tre, snart 4 spelar ingen roll i detta avseende. Ibland måste man bara få bli lite sedd.
Kram
Ni är viktiga för mig!
2 kommentarer:
bebbe. tänk på att allt händer av en anledning. Jag saknar dig!
Skulle också vilja ha en liten jacob hos mig - han verkar stört härlig ju!
Men Malin, vi behöver ta ett piff och puff snack. Du vet ett screening snack,kolla om alla i gruppen får synas och höras och har det bra. Du har det bra men jag hör eller ser dig inte riktigt till USA. vi måste alltså fixa detta. Så nu pratar jag till dig som man gör till en hund.
Malin, skype i helgen!
Skicka en kommentar