One down - nine more to go.
Åh, det var sorgliga siffror! Hur som helst så "firar" jag 1 månad i Schweiz idag.
"Firar" för det känns ju inte så jäkla bra alltid. Eller bra är det ju, men jag tänker alltför ofta på att det hade varit bättre hemma. (Det hade det inte. Jag hade dött av tristess)
Går omkring med olika jullåtar på repeat i huvudet. Längtar. Det är bara september, men jag kan inte sluta fantisera om att det snart är december.
Ni får ursäkta min nedstämdhet. Jag är mätt efter en stor portion köttbullar och potatismos, har lite ont i magen, är ensam (Selma lunch-sover) och det är då tankarna kommer. Precis som vanligt.
Men jag har det ju bra. Jag trivs ju kanon med familjen, har finfina kompisar, har lätt att lära känna nya människor, ja, men det är ändå jobbigt.
Men vadfan skärpning.
Det här har jag gjort den senaste veckan (då jag inte uppdaterat särskilt flitigt alls... oups):
- Vinkat hej då tilll Henrik och Louise som åkte till Marrakech på en weekendresa.
- Nattat två gullungar alldeles själv. Borstat tänder, värmt mjölk, läst Bamse och Gluff-Gluff, stoppat om och släckt lampan.
- Försökt kommunicera med danska mormor Helle.
- Festat rejält och kommit hem en kvart innan barnen vaknade på morgonen.
- Sovit till klockan 2
- Känt mig hängig och sjuk (känner fortfarande av det till och från)
- Varit i svenska kyrkan.
- Jobbat
Idag gick jag på ett pilatespass på gymmet. Lämnade ifrån mig Selmis till child watch-tanten och sa att om hon blev ledsen så var det bara att säga till så skulle jag avbryta passet. Vi klarade 1h, och jag hade 10 min kvar av passet, då kom tanten och sa att nu går det inte. Stackars snuttan, men stolta Malin. Så fort jag plockade upp henne slutade gråten, och när jag gick 3 steg ifrån henne (för att plocka bort mattan efter passet etc, och de andra kvinnorna på passet kom fram och ville gulla) började hon gråta och sprang efter mig. Aaaah, vilken ego-boost!!
Vi har bra kemi idag, jag och Selma.
Jaha ni. Det är ganska kallt här nu. Det har varit extrem sommarvärme fram tills ett par dagar sen, men nu är det höstlikt. Det blir att klä på barnen massor av kläder om vi ska till parken i eftermiddag. Det är massor av au pairer som ska ses med alla ungar, så det blir roligt, hoppas jag.
I övrigt är det väl inte så mycket som händer och fötter.
Ta hand om er, kära vänner!
1 kommentar:
Vad kul att det funkar bra med barnen. Som din kloke och tråkiga far kan jag inte låta bli att tänka på hur ledsen Selma kommer vara den dagen då du ska åka hem. Men men njut nu, det är långt dit. Jag letar någon bra färdväg för att hälsa på dig snart, ska bli superkul om det går att få till. Stora kramar från far!
Skicka en kommentar