Dag 31

One down - nine more to go.
Åh, det var sorgliga siffror! Hur som helst så "firar" jag 1 månad i Schweiz idag.
"Firar" för det känns ju inte så jäkla bra alltid. Eller bra är det ju, men jag tänker alltför ofta på att det hade varit bättre hemma. (Det hade det inte. Jag hade dött av tristess)

Går omkring med olika jullåtar på repeat i huvudet. Längtar. Det är bara september, men jag kan inte sluta fantisera om att det snart är december.

Ni får ursäkta min nedstämdhet. Jag är mätt efter en stor portion köttbullar och potatismos, har lite ont i magen, är ensam (Selma lunch-sover) och det är då tankarna kommer. Precis som vanligt.

Men jag har det ju bra. Jag trivs ju kanon med familjen, har finfina kompisar, har lätt att lära känna nya människor, ja, men det är ändå jobbigt.

Men vadfan skärpning.
Det här har jag gjort den senaste veckan (då jag inte uppdaterat särskilt flitigt alls... oups):
- Vinkat hej då tilll Henrik och Louise som åkte till Marrakech på en weekendresa.
- Nattat två gullungar alldeles själv. Borstat tänder, värmt mjölk, läst Bamse och Gluff-Gluff, stoppat om och släckt lampan.
- Försökt kommunicera med danska mormor Helle.
- Festat rejält och kommit hem en kvart innan barnen vaknade på morgonen.
- Sovit till klockan 2
- Känt mig hängig och sjuk (känner fortfarande av det till och från)
- Varit i svenska kyrkan.
- Jobbat

Idag gick jag på ett pilatespass på gymmet. Lämnade ifrån mig Selmis till child watch-tanten och sa att om hon blev ledsen så var det bara att säga till så skulle jag avbryta passet. Vi klarade 1h, och jag hade 10 min kvar av passet, då kom tanten och sa att nu går det inte. Stackars snuttan, men stolta Malin. Så fort jag plockade upp henne slutade gråten, och när jag gick 3 steg ifrån henne (för att plocka bort mattan efter passet etc, och de andra kvinnorna på passet kom fram och ville gulla) började hon gråta och sprang efter mig. Aaaah, vilken ego-boost!!
Vi har bra kemi idag, jag och Selma.

Jaha ni. Det är ganska kallt här nu. Det har varit extrem sommarvärme fram tills ett par dagar sen, men nu är det höstlikt. Det blir att klä på barnen massor av kläder om vi ska till parken i eftermiddag. Det är massor av au pairer som ska ses med alla ungar, så det blir roligt, hoppas jag.


I övrigt är det väl inte så mycket som händer och fötter.
Ta hand om er, kära vänner!

Dag 25

*Djup suck*

Nu ÄNTLIGEN har jag fått jobbiga saker gjorda!

Mitt Schweiziska bankkort fungerar precis som det ska -> gymkortet är inhandlat
Inte bara Stockholm-Zurich-resan, utan även Zurich-Stockholm-resan är inhandlad. (Eller rättare sagt Geneva - Stockholm. Liiiiiten omväg bara )

Med andra ord så är jag helt luspank!



Senaste dagarna har varit bra, förutom en rejäl förkylning som härjar här hemma hos Nilssons, jag inkluderad.

I tisdags hade jag min andra tysklektion. Superkul! Jag älskar språk.

Däremot - igår (onsdag) när jag fixat gymkortet ville jag ju inviga det samma kväll. Sagt och  gjort - jag tittade på schemat och såg Donnerstag: XC Work 18:30. Perfekt, tänkte jag.
Men när jag stod där utanför Raum 1 och väntade och förvånades, då schweizarna är väldigt punktliga (beror det på de fina klockorna?), blev jag lite irriterad. I min hjärna lät det såhär:
- Men klockan är 6:30. - Det är onsdag, alltså Donnerstaaaa -- aaaaaaah. Mittwoch.

Tränade annat istället, bland annat en grej som heter Flowin'. Så himla skoj! Man står på en matta med hala plattor under fötterna/knäna/händerna  (beroende på övning) och så glider man omkring och själva träningen är att hålla ihop/hålla sig uppe/ni fattar - så man inte glider isär. Så nu har jag en härligträningsvärk!

Nej ni, det här duger inte. Dags att börja planera middagen!
Ha det fint, kära vänner!

Kanske även bör meddela mina Sverigedatum:
21 dec - 6 jan
Då blir det fest!
Men det är bara september än - och mycket skall hända innan dess!

Dag 22

Skrev precis ett halvt inlägg men insåg att jag var på alldeles för dåligt humör och ville inte projicera det på er. Det var ju snällt..

I allt det sura blev jag avbruten av en gullig liten tjeja som ville busa, och helt ärligt, ingen kan vara på dåligt humör med en bebis som klänger på en och vill mysa.

Hur som haver så har jag haft en helt okej helg. Och när jag säger helt okej så menar jag helt okej. Varken mer eller mindre.
Jag har ju nästa glömt bort vad jag har gjort, men jag har för mig att vi hängde i stan och käkade glass i fredags. I lördags så hängde jag en del med Emelie, innan och efter hennes date, var på förfest med tjejerna men följde inte med ut (vilket var ett mycket bra val såhär i efterhand!). Igår träffade jag Emelie och Emma och .... alltså det här är verkligen inte intressant för er. Haha.

(Paus för att torka yoghurt från små, små händer och fötter, samt lägga tillbaka den gamla yoghurtförpackningen i soporna där den låg, och torka köksgolvet. Hej småbarnsliv)

Dagens stora projekt har varit att fixa gymkort. Blev det av? Nej. Men imorgon har transaktionen gått igenom, och först DÅ kan jag börja använda mitt schweiziska bankkort. Herre min skapare så krångligt. Satt med 4 olika kort, 2 bankdosor och en himla massa papper och koder, samtidigt som Selma blev myssugen och hoppade upp i knät på mig.

Svårt att sköta sina bankärenden, men ack så mysigt!

Nu ska jag ladda upp med vitlök så jag blir frisk, och tagga till ordentligt till imorgon ------ den psykiskt och fysiskt jobbiga ----- TISDAGEN!
Haha..

Keep calm - it's Friday

Måste berätta om en sjuk grej som precis hände.

Jag och en annan au pair, Karin, var ute och gick. Hon var ledig och jag hade Selma i vagnen. Efter ett tag blev vi lite kaffe- och croissantsugna, så vi hoppade in på första bästa mysiga café (utan trapp såklart, pga vagnen). När vi kommer in i cafét, som i vanliga fall är en bar, ligger där en hund på golvet. Nej, inte vilken hund som helst, utan en boxer. Jag blir helt till mig, hafsar fram en beställning och sätter mig och låter hunden hälsa och klappar lite på huvudet. Berättar sedan för cafeägaren att jag brukade ha en boxer, hur gammal hon är och blablabla, som man pratar om sina djur/barn/andra gemensamma saker. Sen frågar jag vad denna gullegrisen heter,, och hon svarar:
- Riley!

Hur stört är inte det?!

Jösses, jag dog lilla kärleks-, saknads- och snuttigulldöden där och då.

Det var bara det jag hade att säga. I eftermiddag har vi bara tråkiga saker såsom dammsugning, mathandling, soplämning och återvinning på schemat.

Ha en härlig helg gott folk!

Dag 18

Grüezi!

Jag tänkte att jag kanske borde meddela att jag lever och mår bra.

Jag lever och mår bra.




Det är mest det vanliga snurret nu för tiden. Hur man nu kan säga det efter 18 dagar, men så är det.
I tisdags började jag mina tyskstudier.
Hamnade i en klass med ca 15 pers från världens alla hörn (Sydafrika, Finland, Island, Portugal, Italien och gud vet allt)  och med en lärare som heter Arne.
Satt bredvid en superhärlig tjej från Spanien som heter Claudia. 24 år, musiklärarinna, med pojkvän här i Wallisellen (så vi hade sällskap på tåget hem). Kort och gott - vi bestämde oss för att gå ut och ta en öl i nästa vecka!
Nu kan jag säga typ Wie heissen Sie?, och inte så mycket mer. Men det kommer!

Igår hade Emelie och jag en liten playdate med våra barn. Idag är det bara Selmis och jag hemma och vi har varit i city och utforkat både fina och fula områden. Vet inte vad jag är för en nanny som går på promenad på Langstrasse (det Red Light District här), men nu har vi iallafall sett en mindre vacker vy av Zurich.

Oups, nu hör jag barnskrik. Nej.. inte min. Min sover som en liten gris... dags att väcka henne så ska vi utforska Wallisellens chokladfabrik, Helly Hansen outlet samt handlar mat till middagen ikväll. Det blir grönsaksbiffar med herregud jag tappade ordet. Kikärtor, vitlök, spiskummin och citron - mixa. Vad heter det? Det iallafall. Tillräckligt enkelt för att jag ska kunna göra det.

Hummus. Där har vi det.

Dag 15

Idag kom Henrik hem från en jobbresa till Miami.

Jakob är överlycklig. 

Så överlycklig att han ville bli extra fin. 

Nöjda barn - nöjd au pair. 

Dag 15 - och en helt fantastisk helg!

 Sen kom vi fram till dagens höjdpunkt:
RODEL

Nu måste jag berätta om min fantastiska helg - och det med bilder för en gångs skull.

Fredag vet ni ju, först var det jobb (promenad med Erika och hennes 6 mån bebis Martin - sen lite städning och lek innan fredagsbadet ). Sen lite äventyr med bland annat utgång på Kaufleuten.
Lördag: bakis - på kvällen käkade jag och Emelie på restaurang inne i Zurich. Tjejsnack och mys och MASSOR AV MAT. Jag tycker med ens att människor som gillar mat är 10x trevligare än människor som inte uppskattar den. Haha, så det var bra!

Helt otroligt vacker stad!

Söndag: Vaknade, kände att ÅH NEJ den här dagen kommer bli aptråkig!!! 
Vid elva-tiden plingade det till i mobilen och Felicia och Jenny frågade om vi inte skulle sticka iväg på en vandring ändå, trots det dåliga vädret. Efter ca 5 sekunders funderade svarade jag JA VI KÖR. På med kläder, packa väskan, iväg! Spontant till tusen!

Vi åkte tåg genom det vackraste landskapet jag någonsin sett. Bara 1 ½ h från storstadslivet kommer man till detta. Helt otroligt!

Vi kom fram till Flumserberg och tog lift upp till Tannenboden Alp som är en liten, liten skidby. Det var lite som att åka i safariparken på Kolmården, fast de enda djuren man såg var kossor.

Vi hade väldigt kul på väg upp, då Felicia fick lite dödsångest, och Jenny och jag bara skrattade och tjoade.

Man ser inte så mycket pga repiga rutor, men liften gick RAKT upp för berget.

 Utsikten om man vände sig 180 grader. Här ser man lutningen på vajern också... Hehehhehehe

När vi kommit upp till Tannenboden käkade vi lite lunch och köpte liftkort, sen var det på't igen!

Vi åkte och åkte och åkte. Sen kom vi upp bland molnen.
Det var dödskallt och vi såg typ 3 meter framför oss. Lite smått skräckslagna men otroligt äventyrssugna gav vi oss ut i dimman, 2000 möh, dåligt utrustade, med en dålig karta, och dålig skyltning.

 Efter kanske 100 m ner lättade molnen och vi kunde äntligen se igen. Fantistiskt!
Vi gick, stannade, pratade, gick, vilade, sprang, frös, funderade på om vi var vilse, var törstiga, kissnödiga, men framför allt skrattade åt allt. Hela situationen.

 Och så var vi lite turistiga såklart!

 Såhär vackert var det.
Pappa, när du kommer hit så tycker jag att du ska ut och springa i bergen! Jag tänkte på dig när jag gick här.

 Så kom vi fram till huvudattraktionen av själva vandringen, dvs sjön. Det var fint och så.

 Fin utsikt!

 Jenny och Felicia

 Vi var på väg neråt då vi fick syn på en liten liten stig som gick rätt uppför. Vi skrattade och sa: Haha, TÄNK om det där var stigen vi ska på!!!! Det var det. Fast bilden är missvisande såklart...Det var mycket brantare än det såg ut.

Efter vandringen kom vi fram till dagens höjdpunkt:

RODEL

Tog bilden från google för att illustrera:
Tänk er en privat bergochdalbana där du själv bestämmer hastigheten. ALLTSÅ JÄKLAR!!!!!! SÅ KUL!!!

Ner till höger ser ni mig. Snabbare än vinden for jag ner för det berget. Wow.

 Vart man än gick på berget så hördes en klank-klank-klank-ljud. Det var kossor med bjällror runt halsen, Har aldrig hört något liknande! De gick omkring i det fria på berget och betade, och några var inne i den här ladugården som vi kikade in i.

Man kunde dessutom köpa ost, mjölk, yoghurt och kött där. Allt producerat av bergskorna! Supergott var det :)

 Efter vandringen belönade vi oss med Apfelstrudel med vaniljsås. Supergott!

 Och så var det kabinlift ner igen. Felicia beundrar golvet istället för utsikten. Haha

Vi hade gott om tid innan tåget skulle gå, så vi hoppade av halvvägs och tog en vandring ner istället. Spanade in den här forsen som dök upp  ifrån ingenstans.

 Jag var såklart tvungen att smaka lite. Det var helt klart och jättehärligt!

Sen tog vi tåget hem...

 ...... trodde vi, ja!
Nej, vi såg ett tivoli på vägen och efter 3 sekunders betänketid sa vi: Vi hoppar av!!

 Hade ingen aning om vart vi var, men mysigt var det! Vi provsmakade massor av godsaker, som ostar, korv, inlagda vitlöksklyftor, grekiska olivröror och en massa gott. Och så köpte vi vårrullar och brända mandlar.

Det var gårdagen, det! Otroligt trevligt!