Vädret fortsätter vara kanoners, men det är bäst att passa på då det ska komma snö imorgon..
Semlan fortsätter vara för det mesta världens gulligaste lilla varelse, men stunder kommer då jag bara vill gräva ner mig själv i ett djupt hål och aldrig komma tillbaka. Som igår, jag fångade det på en snap:
- fick nog, så jag sköt igen balkongdörren och lät henne hållas en stund.
Helg nurå. Jag har inga planer, vilket känns ganska skönt i ärlighetens namn. Det har varit så mycket sista tiden.
Måste också berätta om vad som hände imorse. Vi var på tåget, alla 5 för ovanlighetens skull. Jag och barnen hoppar av efter bara en station medan mamma och pappa fortsätter in till stan. Selma gallskriker när mamma åker, gråter, sparkar, skriker. Detta pågår i säkert 30 s då något jättejättedrastiskt ändrar hennes humör. Gråten försvinner helt och byts ut mot ett skratt och hon pekar lite längre bort.
Mina damer och herrar, låt mig presentera: Selma ser en hund.
Sen springer hon efter den, och mammagråten är som bortglömd.
Nu ska jag väcka min lilla rosenknopp.