Nu vill jag inte gå in så mycket på detaljer, för att trots att jag skriver här som en dagbok kan ju faktiskt alla läsa, men vi pratade om min kompis. Hur som haver så är han alldeles för snäll och rar, och jag vet inte alltid hur jag ska reagera på det. Jag har sagt det till honom men får till svar att så blir man uppfostrad här, och att jag är ju en "lady", (åh!! det här gör mig så frustrerad!!).
Min syn på det hela är att "jag är jag" (lite roligt eftersom det var en del av en dikt som mamma läste när jag namngavs, och i bakgrunden hör man Johan fnissa och upprepa: jag är jag..!). Så det är ju så jag är uppfostrad. Jag vill bli behandlad som en helt vanlig människa, bara för den jag är. Inget gå runt bilen för att öppna dörren, inget pussande på handen och inget jävla "vad fin du är". Haha, okej det sista var en överdrift (och snott ur Pelle Svanslös), men ni hajar grejen?
Jag blir bara så trött på att allt ska vara svart på vitt, men tydligen så är det lite för radikalt för att funka här i bibelbältet.
Ja ja, vad är väl en bal på slottet?
Sen har jag ett par frågor som jag vill att ni svarar på:
Angående en diskussion vi hade igår, men visst är det så att man inte ska spotta ut sitt tuggummi för att fåglar äter det, tuggar och dör?
Min andra fråga är till mamma och pappa angående en annan diskussion vi hade iförrgår.
Kollar ni igenom mina grejer på mitt rum? Tydligen så gör man det här, men anledningen till att de inte gör det med mina grejer är för att jag inte är deras biologiska dotter.
Det hoppas jag verkligen inte ni tycker att ni har en anledning till att göra för det första, och jag blev faktiskt ganska upprörd över att de tyckte att det var en självklar grej att göra.
Sen måste jag tillägga att jag är inte bara arg hela dagarna. Haha.. Förlåt om det är uppfattningen ni får genom att läsa här. Nej, jag kanske inte är fullt lika glad alltid som jag brukade vara, men sånt går ju i vågor som ni vet.
Nu ska jag sättas i arbete.
